Optimisternas barn Vi var optimisternas barn, vi var solsken i blick. Vi var allting våra föräldrar aldrig fick. Vi var huvudkaraktärer i framgångssagan. Vi var tidigare generationers överklagan. Vi var skatteåterbäringen och barnomsorgen, vi var Ronja i Mattisborgen. Vi var mellanmjölken och starka solbrända sommarben. Vi var Patrik Sjöberg i sin paradgren. Vi skulle andas morgonluft i främmande länder, skogens alla fåglar skulle landa i våra händer. Vi visste att vad vi än gjorde så var vi älskvärda. Vi skulle växa - bli stora, välnärda. Vi skulle ha sommarjobb och egna pengar, flytta hemifrån. Klippa navelsträngar. Och vi gjorde bara sånt som var fett, tog för oss av livet på alla sätt. Vi var generationen utan broms, inget var heligt för oss. Vi dödade darlings och jante, förstås. Ingen skulle tror den var vår jävla boss Vi måste ju unna oss Vi ville leva i en framtidsfantasi med dokusåpor, millenieskiftet och mobiltelefoni. Vi ville leva stimulerade, ha ett bekvämt liv utan motstånd och friktion. Leva i en värld byggd av oss i perfektion. En modern civilisation Där musiken spelas i dur Farliga djur är tämjda och sitter i bur Oönskade människor sända i retur Trygghet bakom en mur Högkonjunktur Ökad medeltemperatur Stram arkitektur Självcensur Vi har det bra i vår valfrihet Vi mår så bra att vi mår dåligt av det Kvantitet före kvalite Palla känna gästfrihet, palla känna skyldighet, palla känna mänsklighet Bekvämlighet före solidaritet Min identitet Skamlöshet. Vi ser en pojke ligga still på kall sand. Vi ser inga sandkorn, bara en strand. Vi ser inte båten som aldrig nått land. Vi ser ingen skog bara träden i brand, vi ser bara örfilen inte en hand. Människohand Orsakssamband Lätt att säga i efterhand Så vi bortförklarar det uppenbara, håller hårt i det ohållbara. Vi hoppas det inte är en farlig fara. Vi hoppas vi är anpassningsbara. Beskriver världen efter eget tycke Fortsätter gapa efter lika mycket Grupptrycket Vi är samlaget utan samtycke vi är klassklyftornas kuttersmycke vi är underlag till det här poemet vi är roten till problemet Vi är det här systemet Vi är muttrar och skruvar i en dödsmaskin Vi är förskolechefens dollargrin Vi är passagerarna på Titanic, det osänkbara skeppet Vi är Anders Borg när han tappade greppet Vi är blancolånets stimulans i produktionen vi är dickpicsen i chatkonversationen vi är tjugo år i bostadskö vi lever livet så allt annat måste dö Det som göms i snö kommer fram i tö Människor gråter på en paradisö Livet leker i en bilkö Allt är bara för bra för att förändra Vi var optimisternas barn nu är vi förlorarnas föräldrar.